Denna dagen, ett liv.

Solen står ej ännu i zenit, men dagen har redan ändrat riktning. I en handvändning blir jag tvungen att packa vatten, ombyte och några konserver mat och sätta mig bakom ratten på den fyrhjulsdrivna land cruisern. Jag styr ut över ökenlandskapet där de omgivande bergen är det enda riktmärket och där den sandiga vinden som får mig att kisa har samma temperatur som en varm, svensk klipphäll.

Några kilometer senare lugnar jag ner mig och inser äventyret. Jag vet att mina vänner väntar mig, även om jag aldrig kan anmäla min ankomst. Och jag vet att min trogna fyrbenta vän är med mig. Avtagsvägen, som egentligen bara är ett avstånd mellan två vissna buskar, leder mig upp till det som kallas livet. I alla fall känns det så varje gång jag svänger av just här. För just här handlar tiden mellan gryning och skymning inte om något annat än överlevnad. All slags kommunikation och bekvämlighet är på mils avstånd.

Jag rycker in som extralärare och undervisar om fyra sorters moln som jag inte har en aning om vad de kallas, men som jag lär mig aningen senare än eleverna som villigt rabblar de latinska namnen utan att ha en aning om vad latin egentligen är. Moln vet de mycket väl vad de är, och i synnerhet regn som här innehar högre värde än all världens guld och diamanter. Det har inte regnat på flera månader vilket man lätt räknar ut då man ser sig omkring.

Bara någon timme senare har byns äldre samlats. De har sett min bil, och de vet att i en bil finns ett batteri. Byns vattenpump har gått sönder och med ett bilbatteri skulle det kunna gå att laga den. Byn har inte haft något vatten på två veckor, djuren har inget att dricka och de ger ingen mjölk längre. Männen har varit uppe hela natten för att gräva efter vatten och bara fått så när på några handfulla skopor vatten.

Jag vet att jag själv inte har mer än en liter vatten kvar att dricka, och jag behöver bilen. Jag kan varken kommunicera eller få tag i mer vatten om jag inte har någon bil. Att låna ut bilbatteriet är långt utöver var mina bilkunskaper sträcker sig, och det enda jag minns om just bilmotorer är bilskolelärarens skräckexempel om hur enkelt man kan kortsluta ett batteri. Jag tänker att folket här säkert aldrig hört några sådana historier, och säkert aldrig kört bil heller, men i situationen blir det absurt att börja diskutera sådant. Att låna ut bilbatteriet kan också innebära att pumpen går igång och att en hel by kan få tillgång till vatten igen. Och dessutom kan de när väl pumpen är igång sätta i sitt eget batteri och ladda upp det. Jag känner mig liten på jorden och egoismens tvivel har aldrig varit större. Till slut bestämmer jag mig för att göra det enda rätta.

Vi kör bort till vattenpumpen och min vän säger till mig att absolut inte stanna motorn. Bilbatteriet kopplas ur och sätts in i vattenpumpen. Det är hett som i helvetet och jag sätter mig i skuggan av bilens däck. Runt omkring är det vad man i sagorna beskrev som en öde öken, men bakom mig är det ett väldans liv på männen som diskuterar vilken sladd som ska kopplas till vilken pol på batteriet. Man försöker starta pumpen, men det fungerar inte.

Tillslut hörs ljudet som påminner mig om kalla vinterdagar då bilen vägrar starta. Ljudet som får en att andas ut och högljutt utbrista ett puuuh! Pumpen har likt en astmasjuk pensionär hostat igång och männen som tidigare hetskt dividerade om kopplingar hit och dit klappar nu händerna och springer till vattentanken för att lägga örat mot. Vatten! Liv! 

Det dröjer inte många minuter innan koskällor, kameler, åsnor, hjorder av getter och får närmar sig. Varenda djur vet hur ljudet av vatten låter. Så även kvinnor och barn som snart ses fylla sina kupade händer med vatten, med liv.

Vi kör tillbaka till hyddan och drar ut madrasserna i sanden. Mörkret slår läger i takt med att himlens eldar tänds. De äldre samlas sittandes på huk runt elden. Historierna samlas och berättas med en sådan innerlighet och äkthet som bara kan berättas när livet handlar om just överlevnad. Geten slaktas för nu är det fest. Jag dricker upp mina sista klunkar vatten och somnar in till hyenornas skratt.
Denna dagen, ett liv.