Tillbaka i Nairobi, i grevens tid.

Efter en flygresa liggandes mellan två stolsrader, omväxlande på höger och vänster sida eftersom ryggposition är för trångt var vi då framme i Etiopien för mellanlandning. På de oklart utplacerade tv-apparaterna rullar en reklamfilm om kondomer. Reklamfilmen som har sämre bildkvalité än min första digitalkamera innehåller män som skuttar i någon slags uppvisningsdans utanför hyddor, och endast två korta sekundscener innehåller interaktion mellan man och kvinna. Kaffesmak finns att tillgå, informerar eftertexten.

Vi är hungriga, men inget av de ställen som serverar någon slags föda tar kort, och alternativet är att prova den bankomat där samtliga före i kön har fått sina visakort uppätna. Således får vi äta upp allt svenskt godis vi köpt som var tänkt att mätta nästa månads Sverigecravings. I högtalarna spelas samma musik som spelades 2004 då jag bodde där, och en känsla av hemtrevnad infinner sig. Leisure Lounge ser inbjudande ut med sin guldemaljerade skylt, men då vi tittar in är det lite som att köpa grisen i säcken. Leisure Lounge är egentligen ett hopplock av trasiga soffor där man sitter med knäna i hakhöjd eftersom den tänkta resåren inte riktigt håller samma kvalité som vid sin födelse.

Slutligen blir en vilstol ledig och jag tränger ihop mig med mitt handbagage och lyckas somna några minuter innan det är dags för nästa flight mot Nairobi.

Vi landar, och vi landar hemma. Och imorse brann flygplatsen ner. Jag är tacksam för att jag hann fram.