Förbjudna kramar

- Hi, I´m  here with...

- Just, come. 

Det finns ingen tid över till kallprat eller välkomnande instruktioner. Varenda extra famn som finns används minutiöst från första stund. Jag rycker åt mig ett blommigt förkläde och tvättar händerna så noggrant jag kan. Sen får jag lilla Ella och en nappflaska i famnen. De flesta har redan somnat och rummet har ett sådan där överenskommen tystnad. När alla sover, inklusive lilla Ella, bestämmer vi oss för att gå till den äldre avdelningen. 

Det är dags för utelek och jag tar ett barn i famnen, och ett i handen och går ut. Jag noterar de sneda blickarna från personalen men förstår inte riktigt vad felet är. Barnen springer omkring på gården och kivas om cyklarna precis som vanliga barn. Jag känner att någon drar mig i byxorna och möter lilla Esther skimrande rådjursögon. Hon sträcker upp armarna och som av en instinkt tar jag upp henne, och får en liten krullig frisyr vilandes på mitt bröst. Min kenyanska kompis förklarar då för mig att de har en bestämmelse här. Man får inte ta upp barn i famnen. Jag sätter av respekt ner Esther igen, och hon gråter rakt ut och jag gråter rakt in. Jag försöker rikta uppmärksamheten på närmast tillgängliga leksak vilket tröstar föga. Efter en stund går det blir Esthers tur för potträning. 

Här varnas känsliga läsare för att fortsätta läsa.

Esther är nu 4 år, men är inte större än en tvååring. För en tid sedan dog hennes mamma och Esther lämnades till sin mormor och morbror. När barnhemmet fick Esther var hon tvungen att genomgå åtskilliga operationer, "reconstrucition". Det som rekonstruerades var det som hade gått sönder då Esther oräkneliga gånger blivit våldtagen av sin morbror. Ett så litet barn som våldtas är inte hel efter första gången. Ändå fortsatte det, och fortsatte det till mormor insåg att hon inte kunde ha sitt barnbarn hemma längre och lämnade bort det till barnhemmet. Denna lilla flickan var helt sprucken och i trasor när läkarna för första gången tog hand om henne. Nu är det i huvudsak återställt. Kroppsligt sett. När jag tar upp Esther ser jag att hennes rygg är full av brännskadad hud. Denna historia vill personalen inte ens berätta. It´s to sad, you don´t want to hear. 

Efter lunchen är det vila och alla barn placeras ut i sina sängar. De två största femåringarna är så lagom vilsugna och leker för fullt i sängarna. De står lutade mot spjälorna med utsträckta armar. Hug! Hug! säger de, och vi kramas och får kindarna fulla av pussar. 

- No hugs please. Just leave them, säger personalen. 

Detta är inte Esther, men ett barn i Esthers storlek.  

Svärmar i och utanför hjärterummet

Regnet vräker ner på utsidan och jag sysselsätter mig med att rita smileys på rutan som är helt igenimmad av all kroppsvärme som fyller bussen. Den senaste kvarten har vi rört oss tre meter, och jag är i nuläget förespråkare för all form av brottslighet i trafiken. Vi kör i högertrafik trots att det är vänstertrafik. All yta som man kan tänkas framföra ett fordon på används. Störst först. Luften utanför är helt fylld av svärmande termiter. De flyr sina underjordiska bon under regnsäsongen och bildar ett dis som är allt annat än behagligt.

Arbetsdagen som inte har tillåtit så mycket som ett djupt andetags vila fyller hela övre sfären, men situationen runt omkring får mig att fundera på vad det är som är så himla viktigt med att göra allt rätt och riktigt i en värld där problemen aldrig ens skulle närma sig de som mamman med lilla dottern som skyler sig med pappkartongen utanför möter varje dag.

Tankarna går också till lilla Alex, 5 äpplen hög, som i tisdags somnade i min famn efter jag gett honom den värmda mjölken. Lilla Alex som i just den stunden var helt beroende av mig och just bara mig, för någon månad tidigare hade någon lagt honom i ett dike, eller utanför en polisstation, eller i bästa fall utanför barnhemmet med samma meddelande som i Kajsa Kavat: "Ta hand om detta barn, för det finns ingen annan som gör det". Tankarna går också till alla de 3-åringar på den större avdelningen som redan är för gamla för att stå med på någons önskelista. För dem är det redan kört och om några få år kommit insikten komma till dem att; mig, just mig, var det ingen som ville ha. Jag blev aldrig vald, bara bortvald.

Motherly love

Och såklart finns det en mamma som är bäst av alla mammor... 

MIN!! 

på riktigt är på låtsas

på låtsas

de svarta formade grafemen som projiceras var du än ser. det smärtar till i ythjärtat och hela världens sämsta nyheter når din vetskap inom en hundradels stund. får detta också plats? ythjärtats statistiker svarar dig att djuphjärtat redan är överbebott. dina fiender har flyttat in och de fyller varenda vrå med svart tungt damm. en hinna som inte är vattenlöslig. lika löser lika. bli ond. om du bryr dig om detta också kommer det bli för trångt därinne. det smärtar. förbli ond.

men man kan inte hindra ett litet hjärta från att känna. att älska. sin medmänniska. vi står på delad front, på varandra och i varandra och försöker få lutande tornet rakt. vi älskar varandra utan handling. knappen "dela" gör världen lite bättre. på låtsas.

på riktigt

en hand som håller i din. doften av tomhet. rösten som värker. skotten som fryser sekunderna. när dina fem sinnen talar om för dig att livet pågår på riktigt. det sjätte säger dig att det här är fel. det kan inte vara så här det var menat.

han svajar fram med ett för stort leende. nu känner ni varandra. han vet att du alltid köper vitt bröd för 45 shilling och att han får växeln. han vet att du alltid säger att ni måste dela lika, om du får mer växel får han mer bröd.
-nu måste du gå hem, det regnar.
-men jag är hemma. och hans brändskadade hand talar om att det är sant.
det var handen som sträckte sig efter mamma som brändes till döds. eller var det handen som bestraffades när han tagit en brödskiva mer än han fick för att bota hungern. jag frågar inte, och det spelar ingen roll. det som spelar roll är när jag bäddar ner honom under fleecefilten och säger att du är trygg nu. i morgon får du frukost.

men det gör jag inte. låtsaspresidenten är ännu i majoritet.