"De kom in och sköt först alla servitörerna. Sen sprängde de en kvinna så att armarna flög av och huvudet flög åt andra hållet. En gravid kvinna sköts i magen, och barn togs som gisslan."
Musiken spelas fortfarande i högtalarna, maten står kvar, det väntar oavslutade kundvagnar, och en oavslutad terrorattack tränger sig in i varenda hem, i varenda hjärta. Svensk press rapporterar snabbare än Kenyansk. Kenyansk press rapporterar vad de tror att världen vill höra. Ingen vet vad som är sant. Rykten säger att det varit känt att det skulle hända sedan länge. Andra rykten säger att det kommer hända igen.
Samtidigt är köerna till blodgivningen längre än på Hemköp Skanstull en fredag eftermiddag. Samtidigt tar privatpersoner med sig gasköket och kokar te till anhöriga, journalister, poliser och vakter. Samtidigt skänker Kenyas eget folk 60 miljoner shilling. Samtidigt skapas #WeAreOne.
Det är ett omskakat Kenya, som man just nu inte vet hur man ska handskas med, hur man ska leva i eller var man ska leva för någonstans. Det man vet är att landet fortfarande är lika vackert, människorna är fortfarande lika hjälpsamma och att kärleken är starkare än hatet.
Människor funderade aldrig på om Norge var ett osäkert land eller inte efter terrorattentaten i Utöya. Även Kenya är värt en chans. De flesta kokar te. De flesta kastar inte handgranater.
Välkomna, trots allt.
Musiken spelas fortfarande i högtalarna, maten står kvar, det väntar oavslutade kundvagnar, och en oavslutad terrorattack tränger sig in i varenda hem, i varenda hjärta. Svensk press rapporterar snabbare än Kenyansk. Kenyansk press rapporterar vad de tror att världen vill höra. Ingen vet vad som är sant. Rykten säger att det varit känt att det skulle hända sedan länge. Andra rykten säger att det kommer hända igen.
Samtidigt är köerna till blodgivningen längre än på Hemköp Skanstull en fredag eftermiddag. Samtidigt tar privatpersoner med sig gasköket och kokar te till anhöriga, journalister, poliser och vakter. Samtidigt skänker Kenyas eget folk 60 miljoner shilling. Samtidigt skapas #WeAreOne.
Det är ett omskakat Kenya, som man just nu inte vet hur man ska handskas med, hur man ska leva i eller var man ska leva för någonstans. Det man vet är att landet fortfarande är lika vackert, människorna är fortfarande lika hjälpsamma och att kärleken är starkare än hatet.
Människor funderade aldrig på om Norge var ett osäkert land eller inte efter terrorattentaten i Utöya. Även Kenya är värt en chans. De flesta kokar te. De flesta kastar inte handgranater.
Välkomna, trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar