Med himlen som tak

Vi kör från Laisamis där vi lagat vår andra punktering. På vägen stannar vi till på skolan där Meshack jobbar. Skolan ligger vid foten av en underbart vacker bergskedja som varje morgon påminner om varför det är värt att vakna. Skolan har 5 klassrum, men det är också allt. Det finns inga bänkar, inga böcker, i n g e n t i n g. Det enda läromedlet som finns är skolkritan och den svarta tavlan som är målad direkt på väggen. Tidigare lektioner gör sig påminda då färgen inte riktigt har den blanka yta som gör det möjligt att sudda. Jag är förtvivlad, och på samma gång imponerad. Kunskapsöverföring går inte primärt via instrumentala ting som oljevaxkritor, pedagogiska mattespel och elektriska pennvässare. Kunskapsöverföring bygger på relationer, och det är materiellt, tack och lov. 

Jag har dock med mig en svart låda fylld till bredden av något som jag tror ska utmana, men framförallt sätta igång barnens fantasi. Jag får 25 elever i årskurs åtta framför mig och börjar anknyta till deras verklighet, intresse och rikedom - Kenyas vilda djur! Giraff, zebra, elefant och lejon radas upp på tavlan tillsammans med deras närmaste grannar kor, getter och kameler. Varför har giraffen så lång hals? Varför är lejonet brungult? Varför har zebran ränder? De sitter som fågelholkar, och jag inser att djurs anpassning till miljön, evolution och Darwins teori antagligen inte finns med i den Kenyanska kursplanen. Jag smyger som ett lejon, gör mig lång som en giraff, råmar som en ko, och de lyssnar. Sen kommer mitt huvudnummer, tror jag - nu ska de få fantisera! Måla ett djur som kan hämta vatten åt dig, så att du slipper. Hur ser det ut? Vilken färg har det? Hur rör det sig? Fantisera! Allt är möjligt! För "allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi" (Astrid Lindgren). Världens barn måste få tillåtelse och tillgång till sin fantasi för att kunna mätta fler munnar, rädda fler liv och skapa en bättre vardag. 

Men var kommer fantasin ifrån? Erfarenheter lagda som ett stökigt pussel, som faktiskt ger en ny bild, ett nytt perspektiv. Men finns det inte en enda pusselbit är det svårt att stöka till det. Efter många förslag och så mycket ritande som den lilla bit tavelkrita tillåter lyckas eleverna tillslut framställa mycket färgglada, vingbeklädda, puckeldjur som kanske uppfyller kraven för vad denna vardagsavlastning skulle kunna kräva. I fantasin. Men det är mycket svårare än jag tror och porten till fantasin är väldigt tung, och taket är alldeles för lågt. 

My bed and my office!

Vi kör vidare mot Korr, och mörkret lägger sig som en matta över den stilla öknen. Vi korsar mellan låga träd och buskar och "vägen" skulle aldrig benämnas som sådan i Sverige, snarare ett stenigt Allvaret, olämpligt för alla slags fordon att ta sig fram på. Det är ett flackt land där ögat når flera mil innan bergen tar vid i horisonten. Framme i Korr hittar jag nattens viloplats. En säng byggd av bambu med en vanlig skummadrass. Jag packar upp min sovsäck, låter cikadorna spela godnattsången och dagens intryck lägga sig. Här kan jag sova, med himlen som tak.