Regnet vräker ner på utsidan och jag sysselsätter mig med att rita smileys på rutan som är helt igenimmad av all kroppsvärme som fyller bussen. Den senaste kvarten har vi rört oss tre meter, och jag är i nuläget förespråkare för all form av brottslighet i trafiken. Vi kör i högertrafik trots att det är vänstertrafik. All yta som man kan tänkas framföra ett fordon på används. Störst först. Luften utanför är helt fylld av svärmande termiter. De flyr sina underjordiska bon under regnsäsongen och bildar ett dis som är allt annat än behagligt.
Arbetsdagen som inte har tillåtit så mycket som ett djupt andetags vila fyller hela övre sfären, men situationen runt omkring får mig att fundera på vad det är som är så himla viktigt med att göra allt rätt och riktigt i en värld där problemen aldrig ens skulle närma sig de som mamman med lilla dottern som skyler sig med pappkartongen utanför möter varje dag.
Tankarna går också till lilla Alex, 5 äpplen hög, som i tisdags somnade i min famn efter jag gett honom den värmda mjölken. Lilla Alex som i just den stunden var helt beroende av mig och just bara mig, för någon månad tidigare hade någon lagt honom i ett dike, eller utanför en polisstation, eller i bästa fall utanför barnhemmet med samma meddelande som i Kajsa Kavat: "Ta hand om detta barn, för det finns ingen annan som gör det". Tankarna går också till alla de 3-åringar på den större avdelningen som redan är för gamla för att stå med på någons önskelista. För dem är det redan kört och om några få år kommit insikten komma till dem att; mig, just mig, var det ingen som ville ha. Jag blev aldrig vald, bara bortvald.
Arbetsdagen som inte har tillåtit så mycket som ett djupt andetags vila fyller hela övre sfären, men situationen runt omkring får mig att fundera på vad det är som är så himla viktigt med att göra allt rätt och riktigt i en värld där problemen aldrig ens skulle närma sig de som mamman med lilla dottern som skyler sig med pappkartongen utanför möter varje dag.
Tankarna går också till lilla Alex, 5 äpplen hög, som i tisdags somnade i min famn efter jag gett honom den värmda mjölken. Lilla Alex som i just den stunden var helt beroende av mig och just bara mig, för någon månad tidigare hade någon lagt honom i ett dike, eller utanför en polisstation, eller i bästa fall utanför barnhemmet med samma meddelande som i Kajsa Kavat: "Ta hand om detta barn, för det finns ingen annan som gör det". Tankarna går också till alla de 3-åringar på den större avdelningen som redan är för gamla för att stå med på någons önskelista. För dem är det redan kört och om några få år kommit insikten komma till dem att; mig, just mig, var det ingen som ville ha. Jag blev aldrig vald, bara bortvald.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar